den sträckan,som jag gått tusentals gånger förut,är inte den samma.på nått sätt väntar jag mig att du ska stå där,du ska stå där och vänta på mig.även fast alla sagt till mig att det inte är såjag önskar, för varje steg jag tar, att de har feljag önskar att det vore annorlundamen när jag väl är framme,så är det inte du som står där.och varje gång, blir jag förvånadäven fast jag visste att det skulle bli såhär